2012-01-20 15:00:00
Att älska rysk hockey
Debut. Internetdebut för HockeyRussia i veckan som gick och krönikedebut (här i alla fall) för mig i dag. Jag hoppas att ni gillar det och om inte annat - vänjer er, för dessa fredagskrönikor kommer att bli ett stående inslag på HockeyRussia.
När ni läser det här sitter jag på ett flygplan på väg till Riga, där KHLs All Star-match ska spelas. En underbar möjlighet att få se de bästa av de bästa i ligan som finns närmast hjärtat. Visst är det så att NHL med de små rinkarna och allt vad det nu innebär är en fantastiskt sevärd liga, men vad vore den utan alla ryska stjärnor? Inte fullt så sevärd, i mina ögon.
Jag har länge brunnit för rysk hockey, den ryska skolan faller mig så otroligt väl i smaken och jag ser mycket hellre de fantastiskaste av dragningar än hårda tacklingar. Jag älskar spelare som Alexander Semin, Evgeny Kuznetsov och Pavel Datsyuk. Spelare som kan göra det där lilla oväntade. Tittar man på andra hockeynationer så är de långt efter Ryssland vad gäller antal spelare med bländande skridskoåkning och fantastisk klubbteknik.
Liksom att människor är olika som personer beroende på nationalitet skiljer sig också den generella hockeyspelaren sig från nation till nation. Delvis beroende på de olika rinkstorlekarna, men också på grund av hur det alltid varit. Kanadensare är snabba, ruffiga och ursäktar sig inte medan svenskar är långt timidare men med ett generellt mycket noggrannt spel. Tjeckerna har sina kontringar och ryssarna, ja de är helt enkelt de mest tekniska spelarna i världen.
En annan sak som är gemensamt för våra kära ryssar är att de ofta har en högstanivå som slår allt annat, men en lägstanivå på Elitserieklass (nu snackar vi NHL-spelare och det övre skiktet i KHL). Jag gillar det. Den där oförutsägbarheten, en oförutsägbarhet som jag känner igen mig i. Skulle jag som person jämföra mig med någon nations generella hockeyspelare så är det helt klart Ryssland.
Alla ryska spelare kommer inte till sin rätt i NHL, där man ibland försöker jobba bort delar av den typiske ryske spelaren. Därför får vi gång på gång se unga, ryska talanger som ger upp och vänder hemåt. På gott och ont. Gott därför att det höjer KHLs status, ont därför att man i världens bästa hockeyliga går miste om enormt mycket talang och kapacitet.
Jag förstår att alla är olika men jag blir ändå lika arg, chockad och irriterad när jag hör folk säga att KHL är en tråkig liga. Hallå, hur kan man säga så om en liga med spelare som Filatov, Radulov och Tarasenko!? Jag väljer KHL före Elitserien alla dagar i veckan och den enda anledningen till att jag över huvud taget fortfarande spenderar några kvällar i veckan på Sveriges högstaserie är att mitt hjärta alltid klappat, och alltid kommer att klappa för Färjestad. I övrigt är ligan ett enda stort sömnpiller i mina ögon.
Till skillnad från de flesta svenskar så uppskattar jag även European Hockey Trophy-turneringarna, jag tycker att det är kul att se spelare som Shipachyov, Radulov och Tarasenko tillsammans. Jag älskar att följa de ryska landslagen och jag välkomnar alltid ett landslagsuppehåll. Det finns helt enkelt ingenting roligare än att se ett lag med idel ryska spelare spela ett riktigt ryskt spel.
---
Lovisa är en 19-årig tjej från Alingsås utanför Göteborg. Hon har varit hockeyintresserad sedan dagisåldern och utövade tidigare sporten aktivt. Numera ligger plockhandsken på hyllan men hockeyintresset finns kvar. Lovisa går tredje året på en medialinje i gymnasiet där HockeyRussia blev hennes projektarbete. Hon skriver för Alingsås Tidning samt om Washington Capitals för SvenskaFans.com, sedan tre år tillbaka driver hon även egna bloggen Lovicious.blogg.se. Favoritlagen är Färjestad, Washington och Avangard men allra mest klappar hjärtat för den ryska ishockeyn. Favoritspelaren heter Alexander Semin.
jonas karlgren
shit, hade aldrig kunnat ana att det var en brud som hade denan blogg, vilken jävla passion alltså!
